Gör jag rätt .... eller fel?
Jag försöker stå på mig med det som känns rätt för mig, men det sårar honom ...
Jag vill inte att han ska känna sig otrygg o osäker på min kärlek ... men detta är ju allt jag kan ge!
Är det verkligen rätt då?
Eller är det jag som inte kan älska på det sättet?
Han tog mig med storm och jag har fått uppleva känslor som jag nog aldrig känt förut ... någonsin!
Hur kan det då bara ändras såhär?
Jag försöker hitta förklaringar:
- förälskelse-bubblan sprack
- relationen går in i en annan fas
- mina gamla rädslor gör att jag stänger av
- jag känner mig trängd och jagad av hans överösande av känslor o kärlek
Eller har helt enkelt känslorna svalnat?
Jag tänker att när man måste kämpa för mkt och när något känns svårt .... så är det inte rätt. Kan det verkligen vara så? Allt känns ju så rätt i huvudet ju!
Han är ju min stora kärlek!
Var den så kort kanske?
Kanske är den typen av relation, som han kan erbjuda, inte menat for mig? Kanske är jag en ensamvarg som bara behöver närhet lite då och då ... inte hela tiden?
Hur ser man på det i vårt samhälle ... hur e man som människa då?
Är inte människan menad att leva i flock, tillsammans, nära varandra? Är jag då ingen människa? Eller kanske en onormal människa?
Jag har lovat mig själv att vara sann, att stå upp och säga som det är ... direkt! Men jag är så rädd ... rädd för att såra någon jag älskar, rädd för att ta förhastade beslut o inte kunnat ta tillbaka. Rädd för att jag då måste stå mitt kast och inse att det var min enda chans till äkta kärlek .... om jag bara hade stått kvar i det jobbiga ett litet tag till.
Älskar dig!
/A