Va hände egentligen?

Nyss tog jag studenten och såg fram emot vuxenlivet o alla dess spännande utmaningar,

sen sprang tiden på o nu är man 40+ som det heter nuförtiden ...

Jag trodde jag hade all tid i världen, trodde jag skulle ha klurat ut vad jag ville med mitt liv vid det här laget ...

men icke!

40-års kris är ett modernt uttryck me  jag tror det är det jag har!

Jag känner mig vilsen, osäker på vad jag vill göra med resten av mitt liv ... en sak är säker dock,

JAG VILL GÖRA SKILLNAD!

Jag vill hjälpa de som har det sämre än jag, inte leva ett innehållslöst liv fullt av ting.

Hur gör man då?

När man har man, barn, villa och är orolig för allt som kan hända ...

Framförallt allt som kan hända min dotter.

Jag känner mig så otacksam, jag vet att det finns människor där ute som skulle ge vad som helst för att ha det jag har, varför kan jag då inte vara lycklig, glad och nöjd med mitt liv och bara leva på?

För att det känns så ytligt och innehållslöst.

Jag vill lära mig nya saker, prata med gamla människor o höra om deras livsöden. Jag vill ha TID att träffa mina nära och kära och verkligen visa att jag bryr mig om dem alla ... framförallt min dotter!

Jag vill inte bråka om småsaker ... orkar inte vara trött o irriterad hela tiden längre.

Jag vill ha mer energi, större förståelse o framförallt mer tålamod! Jag vill känna mer glädje, skratta mer och älska mer .. (nu menar jag inte bara det som är mellan kvinna o man) .. utan andra människor, älska ovillkorligt utan krav på något i gengäld.

JAG VILL VARA PÅ RIKTIGT!!

Så ... nu när jag vet HUR jag VILL leva mitt liv, så är det väl bara att sätta igång ... eller?

Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Du lilla barn, som bor inom mig … vad hände med dig? Vad var det som gjorde att jag blev den jag blev … vad var det som skapade min rädsla, min skam, den som jag bär med mig varje dag i livet utan att riktigt veta vart den kommer ifrån ...

Allting är stillaVindens svala beröring på mina kinderTrädens rötter som sträcker sig panikartat efter någon ... något, precis under markens ytaBarken på trädets stam, likt en torr sprucken hälSolen som bländar mina ögonDessa underverk, precis som vi...

Gör jag rätt .... eller fel? Jag försöker stå på mig med det som känns rätt för mig, men det sårar honom ... Jag vill inte att han ska känna sig otrygg o osäker på min kärlek ... men detta är ju allt jag kan ge! Är det verkligen rätt då? Eller...

Varför vill du inte ge dig av ... du tungsinta ångest som fastnat i mitt bröst! Du håller mig fången i denna sorgsna nedstämdhet utan att förklara! Mina känslor av glädje, lycka och trygghet är borta ... bara sorg, rädsla och oro finns kvar ...   ...

  Ännu en sommar var på väg att ta slut, augusti – 2002. Mitt liv skulle ändra riktning igen, som så många gånger förut. Denna gång var det en språkkurs i franska som skulle rädda mig från tristessen och alla måsten här hemma. Allt var klart ...