Nu är det ett faktum ... vi går skilda vägar :-( du flyttar i morgon o mitt hjärta är tungt, men ändå förväntansfullt på något vis. Jag ser med spänning fram emot mitt liv med mig själv och min älskade dotter .... bara vi - mot världen!
Och jag vet att det kommer att gå bra, allt kommer att bli bra till slut, det är så!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Du lilla barn, som bor inom mig … vad hände med dig? Vad var det som gjorde att jag blev den jag blev … vad var det som skapade min rädsla, min skam, den som jag bär med mig varje dag i livet utan att riktigt veta vart den kommer ifrån ...

Allting är stillaVindens svala beröring på mina kinderTrädens rötter som sträcker sig panikartat efter någon ... något, precis under markens ytaBarken på trädets stam, likt en torr sprucken hälSolen som bländar mina ögonDessa underverk, precis som vi...

Gör jag rätt .... eller fel? Jag försöker stå på mig med det som känns rätt för mig, men det sårar honom ... Jag vill inte att han ska känna sig otrygg o osäker på min kärlek ... men detta är ju allt jag kan ge! Är det verkligen rätt då? Eller...

Varför vill du inte ge dig av ... du tungsinta ångest som fastnat i mitt bröst! Du håller mig fången i denna sorgsna nedstämdhet utan att förklara! Mina känslor av glädje, lycka och trygghet är borta ... bara sorg, rädsla och oro finns kvar ...   ...

  Ännu en sommar var på väg att ta slut, augusti – 2002. Mitt liv skulle ändra riktning igen, som så många gånger förut. Denna gång var det en språkkurs i franska som skulle rädda mig från tristessen och alla måsten här hemma. Allt var klart ...