Direktlänk till inlägg 15 oktober 2012
När vi träffades visste jag att du var mannen i mitt liv, hur kom det sig då att det blev så fel?
Hade jag så fel? Hur kom det sig att jag inte såg .... eller gjorde jag det?
Var min längtan efter det eviga för stark ... att jag gång på gång glömde, la åt sidan o ignorerade?
Jag trodde på oss, trots mina tvivel och klumpar i magen .... o vi har haft många underbara, fina stunder tillsammans
Kanske var det barnet som fick mig att vilja leva ett annat liv? Ett liv utan tvivel, besvikelse och oro.
Men vad väljer jag då bort? Kärlek, trygghet, tvåsamhet?
Ja, kanske ....
Jag vill så gärna bli förstådd, vill så gärna att du skall se mig och acceptera mig för den jag är ... helt o hållet.
Visa respekt även när du inte håller med, även när du tycker att jag är galen, är det inte det man gör i en relation?
Vi är från två världar ... jag valde att försöka leva i din värld, men den gjorde mig inte trygg ... så nu måste jag tillbaka till min värld igen. Den är inte prefekt, där saknas också nått, men där kanske jag kan känna mig lugn och trygg med mig själv iaf.
/hoppas ....
Du lilla barn, som bor inom mig … vad hände med dig? Vad var det som gjorde att jag blev den jag blev … vad var det som skapade min rädsla, min skam, den som jag bär med mig varje dag i livet utan att riktigt veta vart den kommer ifrån ...
Allting är stillaVindens svala beröring på mina kinderTrädens rötter som sträcker sig panikartat efter någon ... något, precis under markens ytaBarken på trädets stam, likt en torr sprucken hälSolen som bländar mina ögonDessa underverk, precis som vi...
Gör jag rätt .... eller fel? Jag försöker stå på mig med det som känns rätt för mig, men det sårar honom ... Jag vill inte att han ska känna sig otrygg o osäker på min kärlek ... men detta är ju allt jag kan ge! Är det verkligen rätt då? Eller...
Varför vill du inte ge dig av ... du tungsinta ångest som fastnat i mitt bröst! Du håller mig fången i denna sorgsna nedstämdhet utan att förklara! Mina känslor av glädje, lycka och trygghet är borta ... bara sorg, rädsla och oro finns kvar ... ...
Ännu en sommar var på väg att ta slut, augusti – 2002. Mitt liv skulle ändra riktning igen, som så många gånger förut. Denna gång var det en språkkurs i franska som skulle rädda mig från tristessen och alla måsten här hemma. Allt var klart ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 | 5 |
6 |
7 |
|||
8 |
9 |
10 |
11 |
12 | 13 |
14 |
|||
15 | 16 | 17 |
18 | 19 |
20 |
21 |
|||
22 |
23 |
24 | 25 |
26 |
27 |
28 |
|||
29 | 30 |
31 |
|||||||
|