Separationsångest ... va fan e det för skit!!

Jag orkar inte ångra mig igen, jag hade ju allt så klart för mig, jag visste ju vad jag ville ... igår

men idag vet jag ingenting längre!

Det praktiska är avklarat, postat o betalt men det känslomässiga är allt annat än avklarat.

Varför är det så svårt att gå vidare, börja om, förändra?

Det är ju precis det jag vill ....

Du var mitt allt under så lång tid, 

jag känner mig så liten o rädd när jag tänker på en framtid utan dig vid min sida.

Trots att jag inte är lycklig som det är nu, så kan jag ändå inte låta bli att hoppas ...

... hoppas att jag skall kunna förändra mig,

att jag skall bli tuffare, starkare o rakare mot dig ... inte ta din skit utan säga STOP

och att du då skall vakna upp ur ditt ego och se ... se det vi andra ser

... hoppas att du skall vilja förändra dig ... att du skall vilja se in i dig själv

men framförallt att du skall släppa in mig igen! 

Detta är ju drömmar, jag vet ... ingen verklighet alls :-(

Precis som det alltid är med mig.

Väck mig någon!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Du lilla barn, som bor inom mig … vad hände med dig? Vad var det som gjorde att jag blev den jag blev … vad var det som skapade min rädsla, min skam, den som jag bär med mig varje dag i livet utan att riktigt veta vart den kommer ifrån ...

Allting är stillaVindens svala beröring på mina kinderTrädens rötter som sträcker sig panikartat efter någon ... något, precis under markens ytaBarken på trädets stam, likt en torr sprucken hälSolen som bländar mina ögonDessa underverk, precis som vi...

Gör jag rätt .... eller fel? Jag försöker stå på mig med det som känns rätt för mig, men det sårar honom ... Jag vill inte att han ska känna sig otrygg o osäker på min kärlek ... men detta är ju allt jag kan ge! Är det verkligen rätt då? Eller...

Varför vill du inte ge dig av ... du tungsinta ångest som fastnat i mitt bröst! Du håller mig fången i denna sorgsna nedstämdhet utan att förklara! Mina känslor av glädje, lycka och trygghet är borta ... bara sorg, rädsla och oro finns kvar ...   ...

  Ännu en sommar var på väg att ta slut, augusti – 2002. Mitt liv skulle ändra riktning igen, som så många gånger förut. Denna gång var det en språkkurs i franska som skulle rädda mig från tristessen och alla måsten här hemma. Allt var klart ...